*

Kan inte fatta att det finns nu 8 små mirakel här i valplådan. Jag har nypit mig i armen bara för att försäkra mig att det verkligen är sant.

Jag räknar dom om och om igen, tittar lite extra på de två bruna. Jag älskar fördelning som blev 4 hanar och 4 tikar varav en av varje i den bruna färgen. Jag kommer att verkligen studera dessa små liv eftersom två av dessa, en pojk och en flicka ska stanna kvar här hemma.

Jag vet att många tycker att jag är knäpp som ska behålla ett syskonpar igen, men denna gång är jag mer förberedd och har lagt upp mina framtida planer på ett helt annat sätt än vad jag hade när jag sparade Nova och Raven. Man kan väl säga att jag har blivit lite mera erfaren. Dock blir man aldrig full lärd utan hela tiden kommer det något nytt som man får vara med om som uppfödare.

Dels är varje valp och kull unika på sitt sätt, dock ska man ändå kunna ana en s.k. röd tråd, och det känns som om vi troligtvis har hittat den.

Här ligger mamma Myzan helt avslappnad och njuter på min huvudkudde tillsammans med sina 8 små mirakel. Man hör bara smackande när valparna ligger och diar, ibland gnyr någon till när den tappar sin tutte.

Lillkillen som föddes långt efter sina syskon är en stark liten krabat, han äter och buffar runt tillsammans med sina syskon, så man kan inte längre se att han föddes ca 4 timmar senare.

Nu ska jag ta en fika och bara sitta och njuta

Men det kommer säkert fler uppdateringar under dagen, så välkommen tillbaka

Nu har vi fått en liten bonusvalp som föddes ca 4 timmar efter sin syster. Dock är det lite svårt att säga om denna lilla svarta pojk kommer att överleva. Men just nu ser det ut som om han har en stark överlevnadsinstinkt.

Hans skrik, andningsvägar, sugreflexer är UA, så nu är det bara att vänta och se de kommande 3 dygnen hur det går för den lille kämpen.

Han äter med god aptit och svansen står rakt ut, så visst får han i sig mjölk.

Och den som tror att jag kommer att sova något mera inatt tror fel, för nu är jag verkligen i chocktillstånd och vågar ej heller att sova förrän jag vet hur det går för denna lilla pojk.

Håller er uppdaterad.....!

De andra valparna mår bra och är otroligt nöjda med den välfyllda mjölkbaren, och nu när det dock har varit stilla och ganska tyst är det gott att höra små mirakel ligga och snutta och smaska.

Godnatt 

Äntligen har de små miraklerna fötts, det blev 7st (3hanar & 4tikar) varav 1hane samt 1tik var bruna.

Här ligger alla tillsynes friska vid mjölkbaren och snuttar för fullt. Mor och barn mår bra och allt gick bra under förlossningen. Dock har vi återigen en hane som verkligen har utpekat sig redan. Och det var första valpen som då var just en hane, han föddes i buskarna.

Och det får mig då att genast tänka på min älskade Raven som föddes i en hiss. Kan det vara denna hane som ska få stanna????

Det är så ljuvligt at höra de små göra små ljud av vällust när det bökar runt i valplådan, jag ryser i hela kroppen av lycka.

Klockan är 03.32 och det är på väg att bli gryning till den 11/9. En dag som man ofta tänker tillbaka på om hur flera tusentals oskyldiga människor dog pga andras dumheter. Eftersom jag har släkt i USA, så går mina tankar dit idag.

Jag sitter även och förbereder mig för att små 4-benta mirakel ska födas, jag tror inte att det är långt kvar för Myzan. Hon bäddar och flämtar, men som sin mor och mormor tar hon ändå det hela med ro. Ibland utbyter vi ögonkontakt och jag ser i hennes ögon att allt är okey och hon känner sig trygg då jag finns hos henne.

Så här sitter jag nu och jag har valplådan och Myzan till vänster om mig, det är mörkt ute och fönsterlampan samt spislampan är tända. Vill ju inte störa Myzan för mycket innan det är dax helt.

Jag har precis installerat nya vågen för de kommande miraklen, så här ser den ut.

Det ska bli både roligt och spännande att få använda nya vågen eftersom den visar exakt vikt och man kan väga upp till 5kg. Skålen är ju superbra att lägga valparna i, då slipper man vara orolig över att de tippar över kanten.

Jag har även fixat och trixat lite med min nya skrivare, och jag är så nöjd över den, visitkorten som jag har provat att skriva ut blev hur bra som helst.

Nu ska jag lägga mig ett tag i valplådan, men jag skriver nog snart igen

Jag och hundarna hade en riktigt mysig och avkopplade eftermiddag i soffan, och jag måste ju berätta om den härliga känslan som jag fick idag när Myzan låg med sitt huvud i mitt knä. Och helt plötsligt så märker jag i ögonvrån att det fladdrar ganska mycket i hennes päls och tittar då efter vad det kan vara. Vi har ju haft ganska mycket getingar här så man är ju fortfarande lite nojjig över att de har kommit tillbaka.

Men tack och lov var det inte det denna gång, men det var ganska ryckigt i hennes päls, så jag lade min hand i hennes ljumske och gissa vad jag kände då. Jo SPARKAR och BUFFAR från valparna, man skulle kunna tro att d hade fotbollsmatch därinne i Myzans mage.

Och jag började känna att tårarna började bränna under ögonlocken av lycka, så nu börjar jag förstå varför inte Myzan är så pigg på att äta om de lever rövaren i hennes mage.

Jag passade att ta lite kort på Myzan och här kommer några av de, resten hittar ni på hemsidan.

Här försöker Myzan koppla av i soffan efter att jag har fått vara delaktig i fotbollsmatchen, tyvärr vet jag inte hur målgången slutade, men återkommer när jag vet.....

Syster Pyret visar Myzan hur man skönast ligger och kopplar av i soffan.....

Myzan kopplar bäst av att ligga på golvet för tillfället för då kan man ordentligt sträcka ut sig och låta magen få den plats den så väl behöver....

Det var allez för oss ikväll, men mer kommer imorgon....

Godnatt

Jag har länge gått och funderat på om det finns något annat sätt att märka valparna under de 8 veckorna som de bor hemma. Och nu har jag kommit på ett sätt som jag ska pröva, nämligen att göra små "halsband" med resår. Fast innan jag vet att detta verkligen fungerar ska jag även fortsätta att märka dom med vit färg. Så denna kommande kull får vara lite av experimentkull med nya ideér.

Jag hittade många fina färger i satinbanden, och kunde inte riktigt bestämma mig i dax läget för vilka därför köpte jag fler färger än vad det kommer valpar. Och fungerar detta så kommer jag i framtiden att bara använda "halsbanden".

Nu har jag äntligen fått hem Myzan, och jag lovar er att det var massor av fjärilar i magen av lycka på mig när jag åkte och hämtade henne. Hon har inte blivit så mycket tjockare men däremot så har magen sjunkit på henne, så nu är hon mer jämntjock. Jag ska försöka ta lite nya kort under eftermiddagen på henne så det kan bli en nya uppdatering av bloggen under senkvällen.

Men nu tänker jag bara ta eftermiddagen med mys med hundarna innan jag åker till jobbet för ett par timmar.

Ha en bra dag

Ibland blir man bara så där jättefundersam. Och för min del har jag blivit ordentlig fundersam över min lilla Pyret, hon har börjat rata den vanliga maten och hon har ännu inte börjat löpa.

Jag har dock konstaterat att hon är inte sjuk på något sätt, för får hon ett annat foder så äter hon med glädje och hon är pigg och sprallig som vanligt. Hon har ingen feber och tandköttet ser jättefint ut, och hon har inte ont någonstans. Ja, jag har verkligen kollat igenom henne ordentligt, har även pratat med en veterinär som har lyssnat på hennes lungor och hjärta och även detta var okey.

Så fortsätter det så här kommer troligtvis alla hundarna att gå på nytt foder. Har bara inte bestämt mig för vilket ännu. Att hon inte löper ännu är dock en sak som förbryllar mig mest, men hon kan ju vara en sådan tik som bara löper 1ggr/år. Veterinären kunde inte heller ge mig någon jättebra förklaring, utan det var bara att avvakta tills oktober/november då hon löpte förra året. Fast veterinären trodde lite på om Cheéri börjar löpa vilket hon kanske gör ganska snart, kan kanske hon dra igång Pyret.

För det är ju inte helt ovanligt att tikar väntar in varandra....

Det var meningen att Myzan skulle komma hem idag, men pga mitt jobb så hämtar jag henne under morgondagen istället. Gud vad jag längtar!!!!!!

Jag städade ju undan i köket igår, men valplådan får jag inte ihop då jag saknar de speciella skruvarna, så nu måste jag åka och köpa nya.

Jag avslutar dagens blogg med att skänka en extra varm tanke till en av mina vänner som också skulle få valpar nu i september, men tyvärr så går tiken tom.

Då har vi gått in i september månad, och man kan väl säga att hösten har kommit för att stanna. Idag kommer jag att börja ordentligt att förbereda för de kommande valparna, köket ska ju tömmas på möbler och valplådan ska byggas ihop under morgondagen.

Nu börjar verkligen nedräkning tills valparna kommer och jag får äntligen min efterlängtade semester. Imorgon kommer Myzan hem igen och stannar nu kvar tills valparna är 8 veckor, det ska bli så roligt att få pyssla om denna dam. Och njuta varje sekund över hur lik hon är sin mor och mormor.

Det ska också bli otroligt roligt att se vad Pyret och Cheéri gör när väl valparna kommer, jag tror att Pyret kommer att bli en andra mor och Cheéri kommer att bli lektanten. Men jag kan ha helt fel, så det ska bli spännande att se vad som händer.

Jag får många fina kort på pappa Fille och hans familj och jag ska börja göra iordning fotoalbumet, men först måste jag dock göra valplådan färdig. Men ska försöka få till lite härliga foton under veckan. Fille har dock varit ute på sin jaktpremiär och fick apportera nyskjuten orre.

Nu har jag och Myzan precis kommit hem från veterinären och har en jättefin röntgenbild på de nya valparna. Man ser klart och tydligt 7st ryggrader på bilden, men det kan finnas någon till som ligger bakom.

Så nu väntar vi med spänning tills det är dax för födseln som beräknas vara 13-14 september. Gud vad det ska bli spännande att ha småttingar här hemma igen, och denna gång kommer förhoppningsvis även 2 stanna kvar här hemma. Men det beror ju som sagt lite på hur fördelningen blir.

För övrigt mår Myzan hur bra som helst, hon börjar få en riktigt ordentlig mage och när hon sitter så sväller det ut på sidorna och hon ser ut som en liten flodhäst.....

Inan jag avslutar bloggen måste jag berätta att jag fick Norska Hundesport igår, men hann inte titta i den förrän idag, och då är det en rubrik som jag fastnar för och det stod följande:

Ingen gamle skanker her!

Norsk Spanielklub avdeling Telemark holdt sin prøve i området ved Spanielbua 25. mai, og dt var nesten gåavstander til alle sporstartene. Da sporene ble lagt ut lørdagen traff en av sporleggerene på en elg i sporet. Den løp ned på riksvegen og ble påkørt og senere avlivat av viltnemnda. Tre av beina endte som sporslutt i våre spor. Ingen kan klage på at våre skanker er gamle! Prøven startet søndag med kaffe og kaker, etterfulgt av trekking av spor. Været var fint for sporarbeid, lett oversyet med enkelte solgløtt. Det var 15 startende hunder og av disse ble det 5 x 0,2 x 3pr., 3 x 2. pr., 5 x 1. pr. og 2 av disse med HP. Hele tre hunder fikk tildelt sin championatsløyfe denne dagen!

De som fikk 1. premie: labrador Pashkira´s Dinne Aporter (4år) med fører/eier Bjørg Ørmen, 1.pr. med HP og championat; FIN NVCH Desperados Vilja (2år) med fører/eier Bjørn Jensen, 1 premie med HP; Martina Frykløf fra Bromma i Sverige som stilte med sine to flatcoated retriever SVCH LP1 Crown Forester Bellimbusto (5år) og SVCH Dark Flyer´s Walk On Woodpecker (3år). Begge disse fikk 1. pr. og norsk tittel. Strihåret dachs NVCH NSUCH Revestrekens Utenom (5år) med fører/eier John Einar Wettavik fikk også 1. pr.

Hilsen Bjørn Jensen

Det fanns också en snygg bild tagen på alla 1.a pristagarna, men den får komma senare eftersom min scanner är nerpackad.

Så med detta vill jag gratulera Martina än en gång till NVCH titlarna, nu håller vi tummarna för era planer om att bli Nord VCH under nästa år.

Luften har gått ur mig totalt, så det har inte hänt så mycket här hos oss. Utan nu hämtar vi mest andan och bara slappar, därför har det blivit väldigt lite med uppdateringar.

Hösten börjar definitivt göra sig påmind, men än så länge kan man hoppa över jackan även när man åker tidigt till jobbet. Men jackan hänger iallafall redo om så behövs.

Jag har varit och hälsat på Myzan och hennes lilla mage finns där, är så nyfiken på hur många småttingar som finns därinne. Men jag får ge mig till tåls till den 28/8 då jag ska åka och röntga henne.

Jag har även varit ute på en hel del långpromenader och har en hel del kort i kameran som jag ska försöka lägga upp på hemsidan, men känner dock ingen inspiration efter datakraschen att hålla på så mycket med den gamla hemsidan eftersom den ska byta skepnad efter den 1/9. Men vi får se hur jag gör, kanske jag bara lägger upp lite bilder i bloggen så länge.

Nej, nu ska jag och hundarna ut i skogen för att ta en sväng och leta efter skogens gyllene guld "gula kantareller", och hoppas på att inspirationen infinner sig när man kommer hem att lägga upp lite bilder.

När jag var ute med hundarna imorse upptäckte jag att en av fröknarna har blivit fisförnäm. Det började med att jag tog faktiskt med ett paraply till mig vilket inte tillhör vanligheterna, Cheéri tittade storögt på mig och paraplyet när jag fällde up det.

Varför hade jag då paraply med mig, jo för att himlen hade öppnat sig och jag hade ingen lust att duscha tillsammans med hundarna ute...! Och nu skulle de bara kissa, för jag vaknade så där jättetidigt som jag ibland kan göra och då brukar hundarna bara vilja snabbkissa för att sen gå in och somna om igen.

När vi kom fram till kiss stället så kissade Pyret och Gizmo, men Cheéri tittade storögt på först mig och sen på paraplyet och undrade varför hon skulle kissa när det regnade som bara den på henne. Nej, hon ville minsann stå så nära mina ben som möjligt så även hon kom under paraplyet. Jag gick till ett annat ställe och trodde att hon skulle kissa där istället, men det var samma visa även där. Då släppte jag loss henne, men hon stod bara och stirrade på mig, precis som är du klok matte "jag tänker inte kissa i det här vädret"......

Då tänkte jag, har hon kissat inne???? Så jag gick in igen och tog en liten husesyn, men NEJ inga kissfläckar någonstans...... Då bestämde jag mig för att gå ut igen, fast denna gång hålla mig när huset där det regnar allra minst, och se då satte sig Cheéri på en gång och gav mig en blick. "Se, det var väl inte så svårt att ge mig lite tak över huvudet medans jag utför min morgontoalett".....

Jag trodde faktiskt att jag hade normala hundar här hemma, men jag får nog tänka om...... Nog för att Cheéri börja bli en ung fröken i snygg förpackning men jag trodde inte att hon även skulle bli fisförnäm....

Nu ligger hon nöjd bredvid mina fötter på sin filt, ibland går hon till altandörren som står öppen och bara blänger på regnet som faller ner. Hon nästan fnyser och går tillbaka till sin filt och kurar ihop sig ännu mera....

Då har man även hunnit med att hälsa på Myzan för att se hur hon mår, hon har faktiskt börjat få en liten mage redan....

Så våra resor ger nog skörd om några veckor....

Myzan var otroligt glad att se mig, kanske hon ser mig som en äktenskapsförmedlare. När jag sen skulle åka hem så ville hon inte lyda husse utan hellre följa med mig hem. Men snart kommer hon hem till både mig och sin syster Pyret, det ska bli så otroligt intressant att se om Pyret kommer att få närma sig Myzans valpar.

Jag tror de kommer att dela mödrarskapet.....Vad tror ni????

Här är ytterliggare en helt underbar bild på Myzan, hon är så otroligt lik sin mamma Nova att det gör faktiskt ont i hjärtgropen varje gång jag ska åka ifrån henne. Det ska bli så roligt att Myzan kommer att föra arvet vidare och att en tik ska stanna hemma. Men för att vara helt säkra på att det är valpar i Myzans mage så kommer jag självklart att ultraljuda henne när det är dax.... Och det är ju faktiskt ganska snart.....

Idag blir min lilla skitunge hela 8 månader, gud vad det går fort. Tycker inte alls det var längesen man tog en långresa till Norge för att hämta hem henne.

Om en månad så är det dax för debuten i spåret, dvs viltspår det ska bli så roligt och se vad hon kan göra för redan nu har hon visat ett enormt intresse för att spåra både det ena och det andra......

~~~~GRATTIS min lilla pärla~~~~

Ibland vet jag inte vad som händer med hundarna, men nu verkar det som om Pyret har gett mig falskt alarm, hon löper INTE.....!!!!!!!!

Och hur kan jag då vara så säker på detta, jo jag började tycka att det var konstigt att jag INTE såg några blodfläckar vare sig på golvet eller i sängen samt att varken Pyrets pappa eller min mors hund är ett dugg intresserade av Pyret. OCh då hade jag nämligen räknat ut att det borde de vara eftersom jag skulle nu till helgen åka och provpara Pyret.

Så under hela dagen har jag gått och torkat henne i baken för att bli 100% säker och jag får inte ens ett knapphålshuvud till blod på pappret, men däremot får jag allt surare hund som tycker matte är jobbig som hela tiden kommer med sitt papper. Men nu får hon vara ifred...

Så det blod som husse såg var inte därifrån det skulle komma ifrån utan för att Pyret har haft magsjukan och troligtvis har ett litet blodkärl brustit allt bajseri som hon råkade ut för.

Så nu blir det att starta henne iallafall på jaktprov nu på lördag tillsammans med sin bror och far.

Så nu väntar jag då med spänning när Pyret tänker börja löpa på riktigt, men tills dess tar vi en dag i taget.

Då blev den en liten nätt resa på 51,3 mil enkel resa för Myzan, Pyret, Cheéri samt Gizmo och självklart även för mig och Emelie. Men vad gör det när man ser hur kärleksparet Myzan och Fille är som gjorda för varandra.

Då har Cheéri fått göra sin premiär tur i båten. Det gick jättebra förutom att hon tyckte att det var dax att hoppa i vattnet när båten saktade in, dock tror jag att Cheéri ångrade sig för till land ville hon inte simma utan började simma runt båten istället. När hon var inne på sitt andra varv bestämde vi att ta upp henne i båten igen, och det tror jag att Cheéri uppskattade. För sen njöt hon av båtturen resten av resan och försökte istället att fånga våg skvalpet.

Linus tog det hela med ro och satt lika still i båten som igår. Han börjar bli som en riktigt sjöbuse. Kanske man skulle döpa om honom till sjörövar Linus. Medans morfar förtöjde båten, så gick jag och Linus på smultronjakt, och vi hittade en hel del. Och Linus tyckte att det var supergott. Han blev alldeles röd runt munnen....!

Efter båtturen åkte vi till affären och köpte svenska jordgubbar, hallon och blåbär. Sen bar det hemåt och satt och njöt ute med att äta upp allt det goda tillsammans med grädde. Efter fikat somnade Linus på trädgårdssoffan och sov gott ett par timmar ute i friska luften, men jag kan säga att det behövde han gott och väl.

Äntligen har jag fått det efterlängtade samtalet från Myzan´s matte och husse.

Myzan har börjat löpa!!!!!!!!!!!!!!!

Och gissa om jag gav upp ett glädjetjut, det var som en härlig ljuv musik i mina öron. Och detta glädjebeskedet ger mig nya krafter att orka fortsätta med min lilla renovering.

Så idag kommer jag säkert att sätta stereon på "hög" volym och gå och sjunga medans jag städar och fejar.