*

Jag måste berätta en sak hur konstigt det än låter. Jag är nämligen superglad, jag har nämligen fått tillbaka min älskade Pyret. Hon har inte varit borta eller på något annat sätt oanträffbar. Men däremot hände det något när vi startade på ett jaktprov tidigare under sommaren, hon blev livrädd att simma eller apportera något i vatten.

Jag har dock tränat henne, men inte tillräckligt för att vara 100% säker på att hon skulle apportera på vatten. Jag åkte för 2 månader sedan och startade henne igen på ett jaktprov och jag fick mina fiskar varma. Hon totalvägrade på vattnet, tack och lov var domaren helt underbar och såg till att vi ändå lyckades, så domaren sa åt båtkillen att ro närmare land och sen kasta en ny fågel vilket han gjorde och Pyret apporterade utan problem och fullföljde även resten av provet. Dock så blev det en 0.a som alla kanske förstår, men jag är inte ledsen för det utan jag var väl mer ledsen för Pyret skull som hade fått dåliga erfarenheter av vattenapportering.

Det blev några träningstillfällen, men inte alls så många som jag ville återigen. Och ibland fanns det inga tveksamheter att kasta sig i vattnet men ibland var det som om Pyret gick in i en vägg. Hon gick INTE ut......!!!!

Sen kom ju då valparna och Pyret blev liggandes i träningen, men när jag fick chansen att återigen få starta henne på LRK/Östergötlands Särskilda B-prov. Jag då tog jag chansen, så jag och Pyret åkte redan kl 05.00 igår morse och styrde bilen mot Rimforsa, Linköping.

Hela provet var hur mysigt som helst och jag hoppades verkligen att Pyret också skulle tycka att detta var okey. Hon visad redan i bilen att hon var redo att arbeta, men frågan fanns ändå i huvudet. Skulle hon apportera på vatten?????

När det blev våran tur, så var jag ganska nervös, men hade ändå ett enda mål i huvudet och det var att Pyret skulle klara vattnet, sen fick resten av provet gå hur det ville.

Provet var upplagt på följand sätt:

1. 2st enkelmarkering på vatten
2. Linjetag
3. Sök
4. 2st enkelmarkeringar på land

Jag och Pyret gjorde oss iordning för vattnet, och skottet gick, fågeln kastades, jag gav klartecken till Pyret. Hon stack iväg som skjuten ur en kanon, men min fråga blev nu skulle hon simma ända ut till anden som låg 100 meter ut. Tyvärr fick vi en and som låg nästan under vattenhinna samt att solen reflekterade i vattnet, så varken jag eller Pyret såg knappt fågeln. Vilket resulterade i att Pyret vände och kom tillbaka tom, tog då in henne och förberedde henne på ett långt linjetag. Skickar henne igen och hon tar mitt kommando, jag stöttar henne under hela vägen ut, men efter ett tag så drar hon till höger.

Då ropar jag på Pyret att jag vill ha kontakt och hon tittar på mig, jag visar henne att hon ska simma till vänster och hon tar mitt kommando utan problem. Och då har vi ändå inte tränat dirigering. Tyvärr fick hon ändå inte upp anden i nosen, och då sa domaren att jag kunde kalla hem henne, och att vi skulle testa nästa fågel istället. Domaren höll nämligen med om att det var jättesvårt att se anden som nästan höll på att sjunka.

Jag tar in Pyret och förbereder henne för nästa vattenapport som denna gång var en vit trut, och Pyret kastar sig i vattnet utan tveksamheter och tuffar återigen ut 100meter för att hämta fågel, domaren skojade och sa undra vad hon väljer aftonbladet eller expressen.

Hon tog truten och när Pyret var på väg in, så vänder jag mig mot domaren och hoppar upp i ett glädjeskutt tillsammans med ett glädjevrål av lycka att min lilla älskade Pyret har lyckats. För veta sen efteråt att publiken trodde att jag hade gjort mig illa när det hade hört mitt vrål, de såg ju mitt hopp och undrade om det var något som hade skrämt mig.

Och när Pyret kommer in var jag så glad att jag glömde bort att fortsätta att hålla ihop ekipaget, för Pyret är nämligen en sån stark hund att man hela tiden måste vara på sin vakt och inte låta henne gå ur hand. Men detta var som bortblåst. Men hon klarade alla momenten med bra betyg, men det vi åkte på denna dag var att avlämningarna blev så slarviga. Jag fick ungefär hälften i handen, resten mer eller mindre slängde hon på mig för det gick inte snabbt nog. Detta är nämligen kontentan av att slappna av och inte hålla ihop hela vägen.

Så resultatet/betyget som vi fick är helt och hållet mitt fel, jag är så otroligt nöjd ändå med min lilla tjej eftersom jag vet att hon är superduktig på att göra fina avlämningar. Men vi avslutar ändå året jaktprovssäsong med att åter stå på prispallen, en 3.a och hon gjorde ett superhärligt vattenarbete vilket jag är mest nöjd med. Och det är väl ändå det viktigaste, eller?????

Sen var det dax att sätta sig i bilen och åka en lång väg hem, vi kom hem ca 21.30 och då var både jag och Pyret helt slut så vi somnade tillsammans i soffan.

Så vad vi ska träna nu under vinter är att få supersnygga avlämningar samt dirigeringar för när vi åter startar på vårens jaktprover så hoppas jag att 1.an sitter omgående och då ska hon vara redo att gå in i nästa klass som är Öppenklassen på en gång. För jag vet att hon är redo, och hon behöver svårare utmaningar för att utvecklas.

Trotsade värmen igår och åkte och startade både Gizmo och Pyret på jaktprov. Att jag inte skulle lyckas med Gizmo hade jag nog räknat ut långt innan, och detta är inte pga att han är en dålig apportör, utan det var andra faktorer som spelade på sin harpa där. Det största problemet med Gizmo är ju att han har så svårt att åka bil, han får ju panik. Och nästa problem med honom var att jag hade ingen chans att kunna lämna honom så han fick någon möjlighet att varva ner innan provet. Vilket resulterade i att när vi äntligen skulle starta var han helt slutkörd och fick därmed också total hjärnsläpp och presterade ingenting. Men jag är ändå jättenöjd med Gizmo, förövrigt så skötte han sig exemplariskt. Så med facit i hand så får numera Gizmo bara vara en sällskapshund och må gott. Vi kommer dock att fortsätta att träna och vara med på de riktiga jakterna som finns på hemmaplan, vi har ju några på gång under hösten om vi har tur....

Pyret däremot kommer jag att starta igen, för hon var enorm på provet. Vad som hände på vattenapporteringen är den stora gåtan som ingen kan lösa????????

Girre däremot har troligtvis ärvt sin mors och morbror Ravens värmekänslighet, så jag och Martina har nu kommit överrens om att Girre "bara" ska starta på proven sent på hösten alt. tidigt på våren.

Tyvärr kommer jag inte att själv deltaga på FlatMästerskapet 2008, då jag tyvärr måste arbeta just den helgen.

Men jag har nu bestämt mig för att ändå försöka visa vad kenneln står för, så jag beslöt mig för att vara med och sponsra en av stationerna.

Jag kommer dock att försöka medverka under nästa års FlatMäterskap beroende på var det kommer att hållas.

Här ser ni loggan som troligtvis kommer att sitta på någon av stationerna om den nu blir godkänd pga storleken. Annars kommer jag att göra om den.